Ljus i mörkret
Bestämmer mig för att åka till klubben på måndagsrallyn. Inte köra skyltar utan försöka få upp nosen ut gräsmattan. Vi gick ut på plan. Kort koppel. Så fort han sneglar på mig, belöna, varsågod nosa. Efter några repetitioner valde han snabbt att inte
nosa, utan hänga med matte och äta korv. Då flyttade vi oss till en ny plats och upprepade. Sedan flyttade vi närmre hans favoriter tollarbrudarna och då fick han även valet att titta på dem. Från att ha haft en sammanbiten och rätt irriterad känsla
gången innan, fick vi en annan feeling. Jag blev gladare och mer positiv, och Totte lika så. Jag slapp förbjuda nosandet och tittandet. Totte var betydligt mer välvilligt inställd. Jag fick åka hem med en bättre känsla för både honom och mig. Premacks
är skitsvårt. Jag försöker läsa och lära mig så mycket jag kan! Men vi har i alla fall tagit ett Första steg!
Jag avslutade passet med att lattja lite med fröken Röd, för att spela lite på konkurrensen. Medans vi kampade och lekte satt Totte med ryggen mot och vägrade titta, svinsur! Så behandlar man inte kung hälsar han🤣❤️😍