Helgen inleddes med en föreläsning av Anna Larsson, roligare och effektivare träning. Det snurrade igång massor av tankar i huvudet. Skulle jag lyckas hitta en väg att motivera min prins trots allt?

Lördag morgon åker vi till klubben med lite blandade känslor. Åker jag på ett rallyläger så vill jag träna rally. Men, det kommer ju inte gå med prinsen. Här handlar det ju om att motivera. Att vara i träningsmiljö/hallen och tycka att det är ok. Kommer jag, som den prestationsprinsessa jag är, fixa det? När alla andra tränar skyltar, startrutiner och högerhandling? Som tur var hade jag ju fått chansen att ta med två hundar, så jag kunde köra lite parallellt när prinsen fått nog. Upplägget var korta clinics m provapå. Först ut var lite introduktion, vi gick igenom skyltar mm. Jag körde lite början till bakdelskontroll m min, vilket mest handlade om att få honom att tycka det var kul och titta på pallen. Med prinsessan fick jag träna lite mer eftersom hon kastade sig upp på pallen😃🙃 Superkul övning tyckte hon! Bäst gick väl egentligen när vi tränade startrutiner, då jag insåg att jag helt enkelt inte ska försöka peppa min hund för då stänger han av helt. Pang på start och gick tre skyltar med en hoppande glad hund! Vilken känsla!! Min magkänsla sa att han skulle få stå över nästa pass, men efter att ha pratat m instruktören så försökte vi ändå. Dåålig idé. Han stängde ner totalt och jag kände mig lite förbannad på migsjälv att jag inte gick på min känsla. Jag känner ju min hund bäst. Men, men man lär sig ju av dina misstag, och där och då bestämde jag mig för att köra prinsessan på övningarna och prinsen bara positiv träning, att bara hänga i hallen, tycka att det är ok, äta lite godis, inte stänga ner. Ett lyckat koncept visade det sig!! 

 

Med Novis kunde jag köra rally. Träna på skyltar och fotförflyttning, och min position. Casper körde vi mycket omvänt lockande på och det funkar super. Har även börjat klicka in honom på en leksak. Har fått omvärdera min träning och inse att jag gjort fel, och att vi nu får börja om på noll. Lite tungt, men ändå hoppingivande att se och höra att andra oxå haft problem, och att det går att ta sig vidare. Fick bra småtips, som tex klappa inte din hund efter en utförd övning, då han tycker jag är apäcklig🙄😫😏

 

Roligt oxå att hitta en klubb full med vänliga människor som verkligen försökte hjälpa en på bästa tänkbara sätt.

Förhoppningsvis kommer vi kunna åka dit och träna i höst. Först ska vi dock fortsätta hemma med vår positivitetsträning. Vi har en lång väg att gå, prinsen och jag.