Nytt år nya planer.  Har ägnat mig åt att fundera ut en nytt mål för mig och Casper. Vad är målsättningen i år? Hur lägger vi upp träningen? Har landat i planeringsstadiet. Årets mål är en start i nybörjarklass i Rallyn. Nu ska här tränas! Och i fredags så skulle vi då äntligen ha vår efterlängtade träning för Anna igen. Peppad till Max. Hur ska vi komma förbi kottarna i öronen? Hur skulle det gå att vara i hallen igen?

 

Man kan säga så här. Jag var taggad till tänderna. Hade gjort en plan för året. Satt målet. Nu dj-klar! Casper däremot. Han checkade ut kan man säga. Lyfte inte nosen från marken. Tittade inte på matte en enda gång. Inga kontaktövningar funkade. Inga övningar funkade. Till sist tyckte fröken att det inte var någon idé att traggla vidare när han så uppenbart var i en helt annan värld. Alltså denna frustration. Man lägger timmar på en fredagkväll. Åker hit och dit, lämnar barn, hämtar hunden. Fixar och donar. Betalar ganska många pengar för att vara med. Till vilken nytta? Jag vill så mycket men det funkar inte! Hatar att bli så frustrerad, hatar att jag alltid börjar gråta. Tror att den största anledningen är att det känns som Anna är typ mitt sista hopp. Sista chansen. Att nu vänder det. Så bam, så är jag tillbaka på ruta -13. Men vi gör väl som vanligt, bryter ihop och kommer igen........

Satan vad frustrerande det är när man vill mycket men inte får till det. När andra tränar banor och jag inte ens får kontakt m min hund😛😛