Om vi börjar med det roliga. Det har ju blivit väldigt sporadiskt med träning för mig och Totte. Energin och lusten har inte riktigt funnits..... Så jag bokade upp lite träning med Kristin. Det bästa, (och ibland  enda) sättet att få igång mig är att boka upp annars rinner det lätt ut i sanden just nu. Men i helgen körde vi ett pass med externbelöningen. Vi har ju modifierat den en del till Totte, som tex skaffat en liten låda (så han lätt kan komma åt) och tagit bort locket så han kan tjuva belöningen och få ett sug mot lådan. Vi har kommit till att använda lite rekvisita för att få honom att bjuda på olika beteenden och först gången jag provade i stora hallen så var han totalt ofokuserad. Men denna gång var det lattjolajban! Han var helt med på noterna, kunde jobba lös på slutet trots att Kristin tränade och lekte med sina röda damer precis brevid. Superduktig hund som var väldigt samarbetsvillig och på hugget. Nästan lite för mycket, man vill ju lyckas fånga de där riktigt dåliga gångerna på film så fröken J kan få komma med lite förslag🤣 Som avslutning fick han leka med Kaj, och det är så kul att se att hon inte tycker att han är så äcklig längre utan rätt ok. Totte var så trött att han inte ens ville gå ut på kvällspromenad när vi kom hem, för första gången i sitt snart femåriga liv. Jag vet inte, men jag får uppfattningen att jag inte får träna för ofta och nöta för mkt , då ledsnar han. Känns som han alltid går bäst när han haft lite vila/lugnt på träningsfronten.

 

Tröttheten och trassliga tankarna då? Ja det har ju noll och ingenting med mitt hundtränande att göra.Men det är fördelen med att ha en blogg, jag får skriva om precis vad jag vill....... Jag har ju varit trött en längre tid. Jag har skyllt det på post- Covid, att vi har en rejält utmanande arbetsbelastning på jobbet, att vi läser två kurser i stort sett samtidigt, och att jag lägger en hel del energi för att "bråka" med dotterns skola för att hon ska få det stöd och den hjälp hon har rätt till. Jag har ju återkommande infektioner och är ofta sjuk. Jag är nog den som oftast är borta på jobbet och helt klart sjukast i vår familj. Jag vet inte hur många gånger jag har sökt hjälp, man har tagit prover, hittat nån brist, behandlat och sen tadaaa, är jag friskförklarad. Att infektionerna avlöser varandra är ju inget att hänga upp sig på ...... jag är lite trött på att ingen ser helheten. Att man tar prover och behandlar men inte ser hela bilden. Så när jag sökte i höstas så fick jag det gamla vanliga svaret, det är nog stress! Men jag fick i alla fall en remiss till en ÖNH specialist och där var jag för dryga tre veckor sedan.... det tog lite tid kan man säga, men oj vilken seriös läkare. Han började med att gå ner med en kamera i näsan, en mindre angenäm upplevelse. Han var lite upprörd över att VC inte tagit prover så jag åkte med en remiss med ett helt batteri av prover. Jag skickades även till Sabbatsberg, dit jag ska i morgon för att hämta ut utrustning för att mäta om jag har andningsuppehåll och ev sömnapne. I tisdagskväll ringde läkaren mig vid kvart över åttta på kvällen, jag kom lite grann av mig när jag svarade kan jag lova! Mina provsvar hade kommit och de var väl inte jätteupplyftande. Jag har hypertyreos, dvs överproduktion av hormon i sköldkörteln ( har jag fått hjälp att förstå...) Anemi, järnbrist,B12 brist, förhöjd sänka och allergi mot kvalster... jag fick order att omgående ringa min vc dagen efter och boka tid för behandling, och sen ville han ha återkoppling på vilken behandling de satt in....

Så ja, provsvaren var ju inte strålande, men samtidigt känns det otroligt skönt att få på papper att något faktiskt inte står rätt till. Det är inte bara stress. Hela min kropp protesterar just nu. Så det kan ju vara förklaring till att jag somnar i stort sett varje dag efter jobbet. varför jag blir anfådd för minsta lilla och varför min energi och hjärnkapacitet tryter mellan varven. Det fina är ju dock att det går att göra något åt. Nu har vi i alla fall börjat resan mot ett bättre mående. För det är jag värd!!