Funderingar kring hösten i allmänhet och rally i synnerhet

Alltså. Det har varit motigt ett tag. Casper behövde besöka veterinären. Inte bara en gång utan flera gånger. Mattehjärtat blir lite oroligt, och plånnboken blir tunn..... Totte har känts loj. Det har varit motigt och segt och tja, lite småtrist överlag. Han har inte kännts så glad och peppig som vanligt. Ett tag var jag säker på att han var sjuk. Att jag skulle få påbörja en utredning av honom oxå... Tills jag lugnade mig och kunde konstatera att det varit varmt i sommar, och att jag faktiskt höjt hans ribba rejält. Tror han har tyckt att det blivit lite för svårt ibland, och då checkar han ju lätt ut......Så nu har jag lagt fokus lite annorlunda. Belönar just nu bara upp våra svårigheter. Försöker bara att allt ska vara kul. Attityden är och förblir det viktigaste! 
 
I måndags körde vi lite rally i Södertälje. Jag hade ställt upp en bana på temat positioner. Inledningsvis hade Totte lite svårt med fokuset, då vi ställt banorna rätt nära varandra, och flera av ekipagen som tränar avancerad/mästarklass även gick vår bana. Utmärkt träning för lillprinsen! Jag har lärt mig att han faktiskt behöver lite acklimatiseringstid. Vi har haft (och  kommer att ha) en ganska kort uppvärmning. Däremot behöver han glo runt lite. Kolla in de andra hundarna. Lite ställtid innan vi kan börja jobba liksom. Det kan även vara så att hans matte oxå behöver det............. bara hänga lite med min hund innan vi börjar! Vi körde mkt belöningar, som dök upp när han minst anade det. Det gick bättre och bättre och jag tränade på min bubbla och att fortsätta jobba på även om det känns motigt!  I min läxa ingick det ju att jag skulle vara tyst. Inte min bästa gren...... jag kan ju tjata hål i huvudet på vem som helst när jag går igång. Vara tyst, fokusera på mitt och inte tappa tålamodet.... Att vara social med de andra som tränar kommer just nu långt ner på listan..... vi avslutade med att köra mästarklassbanan när de flesta hade gått hem. Att ha honom lös är alltid lite nervöst. Men på något vis blir vi alltid lite bättre när jag tar av kopplet, det är som om jag skärper till mig lite extra då. Att köra på högersida trivs Totte med, och jag skärper till mig.  Han gjorde många bra val, även när det blev svåra störningar. Jag var grymt bra på att fokusera så jag märkte inte ens att det kom in en hund på plan och började träna agility! Det går framåt, sakta men säkert!