Vem är jag, och vad har jag för hund i snöret? Vem är Totte? Vad har han för styrkor och svagheter? Vad tycker han om? Jag har insett att hans och min träningslust skiljer oss åt. Jag vill träna mer än vad han vill. Vissa dagar vill han bara ta det lugnt, och då får det vara ok. Jag har trots allt, skaffat mig en sällskapshund och inte en hund med väldigt hög ambitionsnivå och träningsvilja. 

Även de duktigaste kan "misslyckas" att höra Eva berätta om sin hund som slapp vara tävlingshund då det tog för mycket av dess energi i tävlingsmiljö. Det gav mig ett lugn.

Tycker jag att det är roligt att träna? Så länge det är kul så kör på! Blir du deppig av att planerna spricker och att det inte blir som du tänkt, gör något annat!!

Det finns en gräns, ett etiskt ansvar som man inte får glömma bort. Bara för jag vill något så kanske det inte passar min hund! 

Jag har ju den fördelen att Totte aldrig blir särskilt berörd över att jag blir sur, besviken el arg! Han har alltid ngt på gång och han belönar sig själv i alla miljöer och åker hem och tycker att han är grym, även om han pinkade på startskylten, blev diskad och hans matte var, lätt, frustrerad….. han tar inte illa vid sig alls, vilket gör att det jag behöver ta hänsyn till är hur mår jag? Tär det för mkt på mitt självförtroende el ger det mig en knuff att fortsätta? 

För min del gav det mig ett lugn att lyssna på podden. Det öppnade mina ögon och fick mig att tänka efter. Jag gjorde genast om vår målsättning, vilket gjorde det enklare för mig. Vår nya målsättning är attt jag ska bli en så bra tränare som möjligt till Totte och att vi ska komma så långt vi bara kan! Bort med press och championat. In med träningsglädjen! 

Jag ser själv att jag har hittat ett annat lugn. Att jag tar min träning lite mer med en klackspark. Nu kan jag skratta åt att det blir lite tokigt. Och det märks! Under sommaren har jag kört lek i vår grupp "en kvart om dagen" och vi har gjort enorma framsteg. Att vi, som knappt kunnat leka alls, helt plötsligt kan leka riktigt bra! Att jag ler på filmerna. Och att jag helt plötsligt ser det positiva i vår träning och inte fastnar i det mindre bra. Vår resa kommer att ta tid, han är ingen hund jag kan gå in på banan och locka med en köttbulle. Men han lär mig ofantligt mycket. Om mig själv. Om hundträning. Om vad som är viktigt för mig, och vad jag vill med mitt hunderi. Detta avsnitt blev för mig lite ett hallelujamoment, för det ändrade min inställning till vårt tävlande och tränande. Jag lär mig att tänka utanför boxen, att alla hundar är olika, och så även vi människor. 

Jag vet att folk alltid kommer att ha åsikter och sanningar. Jag har bestämt mig för att gå min väg, lita på min magkänsla och hålla mig till planen. Så länge fröken Kristin håller med om att vi är på rätt väg så kör vi på. Som sagt, det är vår resa. Jag tänker inte ägna den åt att jämföra oss med andra. Eller att försöka stressa oss igenom tävling. Det får ta den tid det tar, och det får bli så många diskningar det blir. Mitt mål är att Totte ska gå av banan och känna sig grym, att shit vad bra jag var idag, och att jag satt realistiska prestationsmål som vi klarar av att uppfylla. Resten är oväsentligt. Klarar vi inte att tävla nu, nej då får det vara så. Jag fortsätter med min mentala träning, och hoppas att jag får till bra träning även i höst när jobb och skola börjar igen. Just nu fyller träningen mig med så mkt positiv energi och glädje och det älskar jag❤️

Som sagt, ngt hände inom mig när jag lyssnade. Jag känner mer glädje, och ett lugn i kroppen som för mig är den största vinsten. Och även om min hund inte alltid vill träna så är han ju världens bästa i alla fall. Precis som med oss människor handlar det ju om vem man är, och inte vad man presterar❤️❤️