Äntligen var det dax för kursstart av " Med sikte på tävling" vilket är fortsättningen på kursen vi gick i höstas/våras Grunda för tävling. Totte har haft i princip två veckors semester då jag började jobba igen(första veckan på jobbet är jag alltid i koma) och sedan åkte på en dunderförkylning och tappade rösten helt. Så jag har legat hemma, helt tyst och tyckt synd om mig själv...... 

 

Men idag var det ju dax. Rösten var tillbaka igen. Matte var laddad. Totte var, tja som Totte alltid är. Vi jobbade med uthållighet idag. Att kunna gå lite längre banor än jag är van vid. Att få honom att arbeta utan belöning, lite lite längre. Totte kändes faktiskt rikitgt fin mellan varven. Han börjar få lite mer attityd och var lite mer pepp.  Första passet var bana. Han blev lite trött på slutet men kämpade ändå på. Andra passet filade vi lite på några av de skyltar som jag har lite extra svårt för. Att fortsätta gå trots att matte kör luciastilen(långsamt tempo) att få  flyt i helt om hund bakom. Att få ordning på mina steg och mina handtecken i sitt framför 1-2-3 backa skylten ( som jag inte har en aning om vad den heter) Lära in sitt- sidosteg- sitt. Jag ska sätta mig ner och göra en lista över mina signaler. Vilka handteckan använder jag? Är de tydliga för Totte? Vilka kommandon vill jag ha? Är jag tydlig? (och på den frågan kan jag svara nope på en gång.... jag har lätt för att blanda mina kommandon och prata överentusiastiskt när jag blir lite nervös) Men på det stora hela är jag väldigt nöjd med Totte. Tycker att han går från klarhet till klarhet, och nu känns det ju som vi tränar, på riktigt!! Ja, jag vet att vi gjort det hela tiden, men när man sitter i ett hörn och försöker få sin uppvarvade hund att sluta låta som man kan höra vad fröken säger..... ja då är det lite annan typ av träning.... Som vi inte skulle kunna vara utan, men som är lite mer krävande av mattes nerver och mentala styrka😁😁

 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, att hitta en tränare som man gillar är guld värt!! Som pushar en att våga, att göra det där man inte riktigt kan. Att utöka sin comfortzone och faktiskt  våga tro att vi kan jag och Totte. För vi kan! Det gäller bara att den däringa matten håller koll på koppel och fötter och inte går vilse i åttan....... Ikväll firar vi att familjen är hemma igen, att Totte är grym och att jag just nu ska sätta mig och titta på lite tävlingar till oss!